Branddokumentation

Tillsammans med Stiftelsen Tyrestaskogen, som förvaltar området, beslutade Naturvårdsverket snabbt att göra en omfattande dokumentation av brandens förlopp och följder. I rapporten "Branden i Tyresta 1999" sammanfattas de fyra till fem första årens mycket intressanta vetenskapliga fakta i ett tiotal artiklar. Brandens påverkan på flora och fauna, med speciellt fokus på brandberoende arter, utgör en stor del av forskningsresultaten. Men även vattenkemi, brandhistorik och stenåldersarkeologi utgör en viktig del av forskningen.
» Ladda ned rapporten (PDF 3,7 MB)

 

Branden i Tyrestas skogar 1999 har satt spår för hundratals år framöver. Skogen kommer nu att genomgå de olika faserna efter en skogsbrand och mycket kommer att dokumenteras vetenskapligt i samarbete mellan Stiftelsen Tyrestaskogen och Naturvårdsverket. På uppdrag har Anders Granström, Institutionen för skoglig vegetationsekologi, SLU i Umeå, tagit fram en dokumentationsplan för de första tio årens arbete. Huvudinriktningarna i arbetet beskrivs nedan.

Brandbeteendet
En väl underbyggd beskrivning av brandförlopp och brandbeteende är en förutsättning för att förstå de ekologiska effekterna av skogsbranden, och även för att kunna göra korrekta ingripanden vid bränder i området i framtiden.

Med hjälp av observationer från marken och de flygbilder som togs av området redan i september 1999 samt med intervjuer med personer på plats under branden byggs kartpresentationer av brandförlopp, intensiteten i branden och skador på de olika skogsbestånden på de olika avsnitten ihop.

Allmänhetens reaktioner
En viktig kunskap i samband med branden 1999 är hur besökarna i nationalparken och naturreservatet reagerar. I skrivande stund är det inte klart hur denna del av dokumentationen skall läggas upp. Kanske som intervjuer vid flera följande tillfällen, kanske vid ett enda tillfälle och i så fall efter några år då nya mönster att röra sig i området hunnit etableras.

De brända stammarna och kronorna speglade sig vackert i hällkarens vatten.

Brandhistorik
Ett område där behov tidigare har funnits för en undersökning är brandhistoriken i Tyrestaskogarna, och nu i samband med branden 1999 aktualiserades det behovet. Med hjälp av spår i levande träd, fallna träd och stubbar efter tidigare bränder kan man komplettera redan gjorda undersökningar i området. Dendrokronologi, dvs studium av trädens årsringar, kan ge exakta årsangivelser för bränder hundratals år tillbaka i tiden.

Arkeologi
Inom brandområdet finns sedan tidigare ett antal fyndplatser av stenålder registrerade (se Tyresta-Fakta nummer 2, ”Stenåldern i Tyresta – de första människorna”; kan beställas från Stiftelsens kontor 741 08 76). I och med att torven nu brunnit bort och att det dessutom finns en sådan mängd av rotvältor har inventeringsarbetet underlättats och ytterligare undersökningar inletts. Under våren och hösten 2000 har cirka 120 nya fyndplatser noterats och de tillför forskningen mycket nya data.

Sedan tidigare finns nästan ingen svensk dokumentation om hur arkeologisk forskning kan gynnas av en skogsbrand varför studien är intressant även ur den aspekten.

Mark- och vattenkemi
Markens status förändras dramatiskt efter en så omfattande humusförbränning som det var fråga om i Tyresta. Det är en direkt verkan på pH och näringsdynamiken genom förbränningen, markupphettningen och asktillförseln och efter branden sker dessutom omfördelning av vissa näringsämnen.

Inom nationalparken finns sedan tidigare vissa undersökningar gjorda och det finns ett visst jämförelsematerial som kan användas för att analysera 1999 års brands inverkan.

Vattendragen inom området kommer att påverkas och just sjösystemen har under många år undersökts och här kommer fortsatta analyser inom samma ram att göras. Systemet Långsjön, Mörtsjön och Stensjön har kalkats sedan länge.

Vattenkemin i de minsta bäckarna kan påverkas kraftigt av branden och nya provtagningsställen har valts ut för att analysera vattnets innehåll.

Den efemära brandfloran
På brandfält förekommer ofta en alldeles egen uppsättning av kärlväxter vilka ofta är kortlivade (efemära) och har en extrem anpassning till brandstörningar. Ett flertal av dessa växter kan anses hotade då de knappast kan sprida sig från brandfält till brandfält (som exempelvis insekter gör) och denna flora är nästan helt begränsad till södra och östra delen av Sverige och den är rikt förekommande i just Tyresta.

Redan under hösten 1999 inleddes en dokumentation av brandnävan (Geranium lanuginosum) och svedjenävan (G. bohemicum). Förekomst, dödlighet (exempelvis genom betning) och fröproduktion görs på fasta provytor. Dessa nävor ligger i många år i jordens så kallade fröbank och gror när de hettats upp till uppåt 50 grader C.

Några intressanta ärtväxter kommer också att sökas och förekomsten att dokumenteras.

Vedlevande svampar påverkas också starkt av branden. Vissa substrat (ved att leva av) har försvunnit medan nya substrat tillkommit. Svampfloran i död ved följs och beskrivs under en följd av år i både bränd och obränd skog.

Sekundär trädmortalitet
Branden i Tyresta var intensiv och orsakade svåra skador på trädens tillväxtzon, det s k kambiet, och rotskadorna var omfattande. Många träd föll omkull redan i samband med branden och mängder av träd föll sedan för höststormarna. Av de träd som står kvar kommer troligen ytterligare många att dö till följd av rot- och kambieskador samt pga vissa skadeinsekters påverkan (bl a märgborre och blå praktbagge). Populationer av överlevande tall, gran, asp och björk med varierande brandskador skall märkas upp och följas årligen.

Beträffande ek och lind kan konstateras att de förekommer relativt mycket i brandområdet men också att de missgynnats kraftigt av de senaste århundradenas mark- och skogsanvändning i Tyrestaskogarna. Deras tolerans mot eld och återetablering är helt okända och blir en intressant fråga när det gäller nationalparkens utvecklingshistoria.

Insektsfaunans utveckling
Insektsfaunan påverkas oerhört starkt efter en brand och det finns arter som gynnas och vissa är uppenbart beroende av brandstörning. Tyrestas brandområde kommer att följas upp mycket noga av en grupp entomologer med sikte på att uppföljning skall kunna ske under så lång tid som ända upp till tio år.

Insektsfaunans dynamik i de ekologiska effekterna av brand ligger på landskapsskala; utvecklingen inom 1999 års brandfält är beroende av brandområdets storlek, men också av bränder som förekommit i området under senare år. 1999 års brandfält kommer i sin tur antagligen att fungera som generator för brandberoende insekter och nya brandfält kan därför få en avvikande utveckling. Av denna anledning bör beredskap finnas för att kunna inventera även nya brandfält i Tyrestaområdet under de närmaste åren.

Den högre faunans utveckling
När det gäller brandens påverkan på det högre djurlivet blir det ganska säkert inga större förändringar när det gäller de betande djuren utöver att en viss ökning av hare och rådjur kan förväntas pga av god tillgång på föda.

När det gäller fågelfaunan kan intressantare förändringar antas allteftersom områdets vegetation och insektsliv utvecklas, och därför har våren 2000 ett dokumentationsprogram inletts. Vid fyra tillfällen per år (under våren-försommaren) kommer erfarna ornitologer att följa en noga utvald led genom området och notera vilka fåglar som syns respektive sjunger. På ett antal punkter längs denna rutt görs s k punkttaxeringar på 5 minuters längd. Bland arter som förväntas öka i antal finns den tretåiga hackspetten, järnsparven och nattskärran.

När det gäller tjädern finns sedan många år inventeringar gjorda av den goda stammen och vissa spelplatser har följts extra noga. En av spelplatserna brändes till stor del av under branden och nu finns en unik möjlighet att se hur fåglarna reagerar på denna stora förändring av spelplatsen. Kommer den att användas trots förstörelsen? Kommer nya spelplatser att etableras i den obrända skogen?

Beteseffekter
Bete av vilda djur, och främst älg, rådjur och hare, kommer att påverka brandområdet starkt under kommande år eftersom en stor del av den nya vegetationen kommer att bestå av begärliga betesväxter. Betestrycket påverkar konkurrensen mellan olika trädslag, speciellt fördelningen mellan löv- och barrträd.

Från början planerades upp till sex hägn i brandområdet, men av olika skäl reducerades antalet till två. Dessa ligger långt åtskilda och är placerade på så sätt att man med dem skall täcka in olika biotoper. Ytan på hägnen är ett hektar, cirka 100 x 100 m och de är cirka 180 cm höga. I dem skall vegetationen utvecklas fritt utan betande djur och inom och i anslutning utanför respektive hägn skall ett antal provytor om en kvadratmeter noga inventeras. Hägnen sattes upp under vintern 2000.

Fasta fotopunkter
Ett viktigt hjälpmedel för att kunna se den fortgående förändringen inom brandområdet är att ha fasta fotopunkter som besöks med jämna intervall under en följd av år. I fallet Tyresta rör det sig om 28 olika platser vilka även finns dokumenterade sedan tidigare.

Med stor exakthet mäts platsen in med hjälp av bland annat GPS och kamerastativets exakta läge markeras med märkfärg eller på annat lämpligt sätt. Noteringar om kamera, objektivets brännvidd med mera görs; allt för att med största noggrannhet kunna följa naturens utveckling. Att kunna se hur träd förmultnar, hur nya spirar, hur slyet brer ut sig, hur återkolonisationen i de olika biotoperna sker.